Norra Hamngatan i Göteborg år 1964.

På nr. 34, till höger utanför bilden, alldeles efter BMW-märket på väggen, var företaget inrymt. I andra våningen fanns det verkstadslokaler och lager. Där fanns också en smedja. I tredje våningen var det lackering, elavdelning, kontor och utställning.Vi hade även en atelje på Köpmansgatan där man sydde lampskärmar.

Jag jobbade på företaget mellan 1953 och 1974. Det vi ser till vänster i bilden är baksidan på Pallace hotell och Brunnsparken. Tyska Kyrkan syns också i bakgrunden.

Företagets huvudsakliga produktion var belysnings-armatur.Kanske främst utomhusbelysningar i koppar. I företagets tidigare skede var det stor produktion av artiklar i konstsmide, många gånger specialbeställningar. Man kan än idag hitta företagets produkter i både hemmiljö och offentliga lokaler.
Lyktan på bilden till höger är den största som jag tillverkat och var beställd av en Kinesisk resturang vid Skeppsbron i Göteborg. Den sitter där ännu och lyser med sitt röda glas med Kinesiska tecken på.

Smedjan hade nog idag fått arbetsmiljöverket att rysa. Lokalerna hade tidigare varit bostadslägenheter och köket fick då bli smedja. Utsuget över ässjan var inget annat än den gamla spiskåpan och då kan man tänka sig resten, det blev både varmt och smutsigt. Golvet i verkstaden var ett gammalt trägolv med diverse sprickor och kvisthål. Ibland hände det att någon svetsloppa letade sig ner i sågspånen i trossningen och det började ryka. Då var det bara att hämta en skvätt vatten i en burk och försöka pytsa ner i hålet tills det slutade ryka. Det är märkligt att inte hela kåken brann upp!
Men vi trivdes, trots avsaknad av både varmvatten och centralvärme, dusch och andra moderniteter. Elda fick vi göra i kaminer.
Det var en ganska god stämmning och jag minns särskilt att vi sjöng mycket under arbetet, nånting som man sällan hör nuförtiden. Ibland då någon var gottsugen så kunde han föreslå att vi skulle "klunsa" - Det var ett slags spel som gick ut på att man skrev upp siffrorna 1-10 på rad. Var och en skrev också en hemlig siffra på baksidan av något föremål. Så började strykningen i tur och ordning (man fick naturligtvis inte stryka sig själv) och den som till slut blev kvar efter övriga strykningar fick gå ner till gottaffären på gatan och köpa godis till hela gänget.

På hösten 1964 påbörjades rivningen av Nordstan och AB Luco fick flytta in i nyrenoverade lokaler på.Tredje Långgatan. Här fanns det centralvärme, varmvatten, personalutrymmen och sådant som vi inte hade haft tidigare. Företaget levde kvar här till 1976. Konkurrensen från de stora armaturtillverkarna blev för svår.

"Nu skall 34:an rivas" med Per Myrberg, var årets stora hit. Vi fick den på begäran spelad i radion då grävskoporna började hacka i väggarna.

Lennart Filipsson på väg med handkärran. Kan man tänka sig en miljövänligare transport?
Det mesta godset transporterades till järnvägen på det här sättet. Utfarten från gården var på baksidan åt Köpmansgatan som var enkelriktad i västlig riktning, vilket betydde att Lennart fick gå runt hela kvarteret för att komma till Nils Erikssons-gatan

Rivningen.

© Samtliga foton: Svante Carlsson.

................."Nu är det slut på gamla tider, nu går 34:an i himlen in".................


Det var i den tredje fastigheten från vänster som Luco hade sin verksamhet.